05.2 Medieval Latin in Scandinavia. Sweden. Suécia

 LATIN IN SCANDINAVIA: SWEDEN.  LATIM NA ESCANDINAVIA: SUÉCIA. PROF. DR. DR. DARCY CARVALHO. SÃO PAULO. BRAZIL

Contents: 01 02 03 04 05 

01 HISTORIA DE GENTIBUS SEPTENTRIONALIBUS EARUMQUE DIVERSIS STATIBUS. AUTORE OLAO MAGNO. ANNO MDLV. 922 PAGES. ILLUSTRATED. PROF. DR. DARCY CARVALHO. FEAUSP.SAO PAULO BRAZIL, 2017. STUDIES IN MEDIEVAL AND MODERN LATIN. LATINITAS SUECIAE

A nice legible copy of Olaus Magnus book: Historia de gentibus septentrionalibus, earumque diversis statibus, conditionibus, moribus, ritibus, superstitionibus, disciplinis, exercitiis, regimine, victu, bellis, structuris, instrumentis, ac mineris metallicis, et rebus mirabilibus, necnon universis pene animalibus in septentrione de gentibus, eorumque natura. Opus ut varium, plurimarumque rerum cognitione refertum, atque cum exemplis externis, tum expressis rerum internarum picturis illustratum, ita delectatione jucunditateque plenum, maxima lectoris animum voluptate facile perfundens. Autore Olao Magno Gotho Archiepiscopo Upsalensi Suetiae et Gothiae Primate. Cum indice locupletissimo. Cautum est privilegio Julii III. Pont. Max. Ne quis ad decennium imprimat. Romae M.D.LV. Impressum Romae apud Joannem Mariam de Viottis Parmensem, in Aedibus Divae Brigittae nationis Suecorum et Gothorum, anno a Christo nato M.D.LV. Mense Januario, sedente Julio III Pont. Max. Pontificatus vero ejusdem anno quinto.

Olaus Magnus, Historia de gentibus septentrionalibus, Latinitas Sueciae, Studies in Medieval and Modern Latin, Neolatin


02 OLAUS MAGNUS [1490-1557] AND HIS HISTORIA GENTIBUS SEPTENTRIONALIBUS.TEXTS AND TRANSLATIONS

Olaus Magnus, Gothus, natus Lincopiae Sueciae, mense Octobre 1490; mortuus Romae, 1 Augusti 1557, fuit Upsaliae Archiepiscopus et Gothiae Primate, publicus legatus, humanista, ethnologus, et chartographus. Inter caetera, publicavit: CARTA  MARINA  ET  DESCRIPTIO  SEPTENTRIONALIUM  TERRARUM  AC  MIRABILIUM  RERUM  IN  EIS  CONTENTARUM  DILIGENTISSIME  ELABORATA  ANNO  DOMINI  1539  VENECIIS".

Postea conscripsit opus extensissimum cujus titulus est: “HISTORIA DE GENTIBUS SEPTENTRIONALIBUS, EARUMQUE DIVERSIS STATIBUS, CONDITIONIBUS, MORIBUS, RITIBUS, SUPERSTITIONIBUS, DISCIPLINIS, EXERCITIIS, REGIMINE, VICTU, BELLIS, STRUCTURIS, INSTRUMENTIS, AC MINERIS METALLICIS, ET REBUS MIRABILIBUS, NECNON UNIVERSIS PENE ANIMALIBUS IN SEPTENTRIONE DE GENTIBUS, EORUMQUE NATURA. OPUS UT VARIUM, PLURIMARUMQUE RERUM COGNITIONE REFERTUM, ATQUE CUM EXEMPLIS EXTERNIS, TUM EXPRESSIS RERUM INTERNARUM PICTURIS ILLUSTRATUM, ITA DELECTATIONE JUCUNDITATEQUE PLENUM, MAXIMA LECTORIS ANIMUM VOLUPTATE FACILE PERFUNDENS. AUTORE OLAO MAGNO GOTHO ARCHIEPISCOPO UPSALENSI SUETIAE ET GOTHIAE PRIMATE. CUM INDICE LOCUPLETISSIMO. CAUTUM EST PRIVILEGIO JULII III. PONT. MAX. NE QUIS AD DECENNIUM IMPRIMAT. ROMAE M.D.LV. IMPRESSUM ROMAE APUD JOANNEM MARIAM DE VIOTTIS PARMENSEM, IN AEDIBUS DIVAE BRIGITTAE NATIONIS SUECORUM ET GOTHORUM, ANNO A CHRISTO NATO M.D.LV. MENSE JANUARIO, SEDENTE JULIO III PONT. MAX. PONTIFICATUS VERO EJUSDEM ANNO QUINTO”. PROPTER CONTENTA ET EXTENSIONEM OLAI MAGNI OPUS, MONUMENTUM NEO-LATINUM, MAGNUM MOMENTUM PRO LATINISTIS MODERNIS HABET.

Cfr.  https://archive.org/details/Historiaedegent00Olau

GOOGLE has digitized two copies of the first edition, one from Bibliothèque jésuite des Fontaines in Lyon, France and another from Ghent University, Belgium.

THE PROJECT RUNEBERG DIGITAL EDITION. Project Runeberg has in January 2012 copied scanned images and OCR text from exemplar in Nasjonalbiblioteket, Norway. SOURCE:

 http://runeberg.org/olmagnus

PREFACE OF THE RUNEBERG DIGITAL EDITION.

This "Description of the Northern Peoples" in the Latin language was first published in Rome in 1555 (MDLV), after the Lutheran reformation had made its author Olaus Magnus and his brother Johannes Magnus, who was the archbishop of the Catholic church in Sweden, go into exile. Olaus was also granted the title of archbishop. The richly illustrated volume is organized in 22 books, each having several chapters. Many later editions and translations exist. Read more in Wikipedia. Google has digitized two copies of this first edition, one from Bibliothèque jésuite des Fontaines in Lyon, France and one from Ghent University, Belgium. Project Runeberg has in January 2012 copied scanned images and OCR text from Nasjonalbiblioteket, Norway. The initial acknowledgements and index are not paginated in print, but have been given Roman page numbers for Project Runeberg's electronic edition, starting with 1 (i) at the title page. The Norwegian page images in colour have a resolution of 400 dpi. Unfortunately, images were missing of the four pages lx, lxi, lxvi, and lxvii. These have instead been copied from Google at 300 dpi black-and-white. When proofreading, the long s (ſ) is changed into the common short s (s). Capital V and lowercase u (GENTIBVS, naues) are kept, as printed.

Index rerum - Liber I - II - III - IIII - V - VI - VII - VIII - IX - X - XI - XII - XIII - XIIII - XV - XVI - XVII - XVIII - XIX - XX - XXI - XXII – Appendix

EXPOSITION DE L’HISTORIA DE GENTIBUS SEPTENTRIONALIBUS

L’Historia de Gentibus Septentrionalibus compte 779 chapitres, 22 livres, 815 pages de texte, 84 pages d’introduction, un index, trois appendices de caractère lexical et linguistique, un nombre fourni d’annotations à la marge, sans oublier les images. 

http://www.unicaen.fr/recherche/mrsh/sites/default/files/public/node/docs/Expo-Olaus-Magnus-juillet14.pdf

THE ENGLISH TRANSLATION OF THE HISTORIA GENTIBUS SEPTENTRIONALIBUS

We now have also a full translation of it into English. Title:  “OLAUS MAGNUS, TRANSLATED BY PETER FISHER AND HUMPHREY HIGGENS, EDITED BY PETER FOOTE, WITH ANNOTATION DERIVED FROM THE COMMENTARY BY JOHN GRANLUND. WORKS ISSUED BY THE HAKLUYT SOCIETY. 

Cfr.    http://www.torontopubliclibrary.ca/detail.jsp?R=1522169

“The Swedish scholar and prelate, Olaus Magnus (1490-1557), last Catholic archbishop of Uppsala, lived the latter half of his life in exile. His devotion to his country and his people never faltered, nor his determination to give them a glorious place on the European cultural map by his writings. On his justly famous Carta Marina, published in Venice in 1539, he promised a fuller account of the North and its marvels. This he accomplished in January 1555 when he issued from his own press in Rome his magnificent Historia de gentibus septenrionalibus. This quarto volume of 815 pages, divided into 22 books and a total of 778 chapters, was lavishly illustrated with some 480 woodcuts, most of them closely relevant to the technical matters discussed by the author. The book was an immediate success, and half a dozen editions appeared in the century after Olaus’ death. It became even better known in an epitome published in Antwerp in 1558, which was also frequently reprinted and translated. This appeared in English in 1658, but it is only with the present version, complete with illustrations, that the whole work is made available to the English-reading world. It is indeed only the second full translation to appear in modern times, preceded a Swedish version published in four parts between 1909 and 1925. There is little history in the sense of chronological narrative in Olaus Magnus Historia. It is rightly regarded as an ethnographic essay on an encyclopaedic scale, touching on a vast variety of topics, snowflakes and sea-serpents, elks and artillery, sables and saltpetre, watermills and werewolves. Much of it was culled from ancient authorities- it was a matter of patriotic pride to identify the Swedes as the only legitimate descendants of the Goths- but much of it was derived from the author’s personal observations, especially those made on his early travels in North Sweden. His pioneering and sympathetic account of the Lapps and their way of life has attracted particular attention. Olaus Magnus immense store of fact and fantasy (much of the latter drawn from the writings of respected predecessors) remained the chief fount of knowledge about the North for 200 years; and modern scholars, not least in the fields of material culture, social history and folklore, must still turn to the Historia as a prime source of information about conditions and beliefs in pre-Reformation Sweden and Scandinavia as a whole. Variant Title:      Description of the northern peoples : Rome 1555. No manuscript drafts of any part of the Historia survive. The sole authority for the text is consequently the 1555 edition, whose printing was personally supervised by Olaus Magnus. This translation, based on two fascimile editions, follows the corrigenda included by Magnus at the end of the original edition, and emends some passages reproduced incorrectly by Magnus from his original written.

SOURCE:  http://www.torontopubliclibrary.ca/detail.jsp?R=1522169

 03 Latinet i Sverige. Latin in Sweden. Det latinska språket lever . Auctore : Tomas Attorps

Source:   http://www.gd.se/kultur/det-latinska-spraket-lever

Det latinska språket lever. Tärningen är kastad, alea iacta est, säger man gärna då man fattat ett oåterkalleligt beslut. Även de som inte läst latin brukar kunna orden, som Caesar ska ha yttrat då han korsade gränsfloden Rubicon. De flesta kanske vet att Volvo betyder ’jag rullar’ och att Semper och Securitas uttyds ’alltid’ resp. ’säkerhet’. Men hur många vet att ordet penna är latin och betyder ’fågelfjäder’, det viktigaste skrivdonet i Europa under mer än tusen år? 

Språkvetare säger att så mycket som 50 procent av det svenska ordförrådet kommer från latin, antingen direkt eller via språk som tyska, franska eller engelska. Många av de latinska låneorden kommer i sin tur från grekiskan. Att de europeiska språkens ordförråd är genomsyrat av latin är inte så konstigt med tanke på att Romarriket då det var som störst, 117 e. Kr., sträckte sig från Iberiska halvön i väst till Röda havet i öst, från Britannien i norr till Egypten i söder och kom att bestå flera hundra år med latin som officiellt språk. De romanska språken, franska, italienska, spanska och portugisiska, har alla utvecklats ut latin. Trots att latin i dag inte längre talas, bildar de europeiska språken än i dag nya ord från latin. Orden fax (faksimil) och pop utgår från facere ’att göra’ och similis ’lik’ respektive popularis ’folklig’. Läkare världen över skulle inte kunna tala med varandra utan latinska benämningar på sjukdomar (de nu internationellt fastställda orden på engelska är i allmänhet låneord från latin). Botaniker använder latinska växtnamn.

 Det är inte bara språkmänniskor som har anledning att kunna latin. Det västerländska samhället har i hög utsträckning påverkats av grekerna och romarna.

 Shakespeare och många andra har öst ur antika brunnar. Den som söker sambanden mellan det förflutna och nutid har svårt att undvara latin.

 Enligt traditionen grundades Rom 753 f. Kr. och latin talades från början bara i Rom och dess omgivningar. Vid tiden för Kristi födelse hade Rom vidgats till ett världsvälde som omfattade allt land runt Medelhavet och latinet trängde undan andra språk. Under första århundradet före Kristus, den så kallade guldåldern, blomstrade litteraturen och talekonsten. Horatius – som inte behövde bekymra sig om brödet då Maecenas (jämför ’mecenat’) skänkt honom en lantegendom – gav uttryck för en harmonisk livssyn i koncentrerad, lyrisk form med teman som ’Njut av dagen’ (Carpe diem) och ’Den gyllene medelvägen (aurea mediocritas) är bäst’. Catullus beskrev i jagcentrerade dikter kärlekens alla faser till en kvinna som han kallade Lesbia (ej att förväxla med lesbisk kärlek). Ovidius ”Förvandlingar” (Metamorphoses) och ”Konsten att älska” (Ars amandi) har varit outtömliga källor för efterföljande tiders författare och målare. Cicero, författare och talare (jfr ’ciceron’) höll ljungande tal mot kuppmakaren Catilina och ondgjorde sig över Vilka tider! Vilka seder! (O tempora, o mores). Både Cicero och lite senare språkkonstnären Seneca – med sentenser som Ars longa, vita brevis est, ’konsten är lång, livet är kort’ – betydde mycket för att den antika stoiska filosofin skulle föras vidare till eftervärlden då bara fragment av de grekiska texterna bevarats.

 Kejsar Konstantin upphöjde på 300-talet kristendomen till statsreligion. År 395 splittrades Romerska riket i Västrom och Östrom och 476 avsattes den siste västromerske kejsaren. De flesta skolorna upphörde att fungera och under många hundra år framöver fanns utbildade människor endast inom kyrkan, där utbildningen skedde på latin. Då papyrus vittrar efter några hundra år i normalt klimat, har mängder av antika texter försvunnit. Heder därför åt munkar och nunnor som vårdade det antika arvet genom att skriva av texter! Under senantiken ersattes till all lycka papyrus av pergament, preparerade djurhudar, som håller i princip i obegränsad tid.

 Ända fram till 1400-talet var latin det dominerande språket i utbildning och intellektuella yrken. Då protestantiska kyrkor bildades på 1500-talet, gjordes en rad bibelöversättningar bland annat till svenska. Linné (1707–1778) skrev på latin, om han inte vände sig till svenska allmänheten eller politiker. Ännu på 1800-talet var latin vad engelska är i dag, ett språk för internationella kontakter. Först på 1960-talet beslöt katolska kyrkan att det inte var nödvändigt att använda latin i mässan. En epok var till ända.

 Aldrig någonsin har folk rest så mycket som i dag. Men i takt med att världen krymper, minskar paradoxalt nog viljan att lära sig främmande språk. Tidigare kunde svenska studenter skapligt tyska och franska. Nu anses engelska allena saliggörande. Universitet och högskolor har kraftigt beskurit språkundervisningen. Detta är beklagligt och skapar en språklig fattigdom och historielöshet i vid bemärkelse. Vill man lära känna ett land, dess invånare och kultur, är det bästa sättet förstås att lära sig språket, att hjälpligt kunna tala med folk man möter och läsa böcker på originalspråket. Först då kan man tränga bakom glättade turistbroschyrer. Forskare vid Lunds universitet har funnit att intensiva språkstudier får hjärnan att växa (en förändring som inte märktes hos läkarstuderande och blivande kognitionsvetare). Kan det möjligen finnas ett samband mellan sämre matematikkunskaper hos svenska elever och avklingande kunskaper i tysk grammatik?

Men latin? Språket talas ju inte längre. Sant, men latin lever fortfarande, vilket belyses i två små behändiga och populärvetenskapliga böcker. Tore Janson, professor emeritus i latin, berättar i ”Varför latin?” (SNS förlag) om latinets utveckling och nuvarande ställning medan Karin Westin Tikkanen i ”Latinska ord” (Historiska Media) på ett roande sätt dissekerar låneord. Den som tycker om visdomsord bläddrar gärna i Ebbe Vilborgs ”Latinska citat” (Norstedts).

 Ett axplock från ”Latinska ord” kan se ut så här. ’Aborgin’ är bildat av ab ’från’ och origo ’ursprung’. Har man alibi, har man befunnit sig ’på annan plats’. Ambulans kommer från ambulare ’röra sig runt omkring’ och buss från omnibus ’för alla’. Arena är latinska ordet för ’sand’, som hade god förmåga att suga upp blod efter gladiatorers kamp på liv och död. Kredit är latinska credit ’han/hon tror ’(att du kan betala). Ordet malaria är bildat av mala aria ’dålig luft’, då sjukdomen länge ansågs orsakad av stinkande lukt i träskmarker. Orienten har sitt namn från oriens ’uppåtgående’ (om solen, sedd från europeisk horisont). Procent kommer från latinets pro ’för’ och centum ’hundra’. Rival har sitt ursprung i rivus ’bäck, kanal’ (som man lätt blev oense om) medan veto ’jag förbjuder’ går tillbaka på ett romerskt röstningssystem.

 De latinska låneorden är särskilt frekventa då det handlar om utbildning, forskning, teknik och transporter men mindre vanliga i barnens språk. En lista över de latinska låneord som är vanligast i svenska tidningar upptar ord som absolut, acceptera, aktie, aktiv, akut, alternativ, analys, april, argument och artist. Detta visar att de latinska orden är långt vanligare i vårt språk än vi kan tro. Många låneord kan man känna igen på förstavelser som kon i kongress, ex som i export, in som i inflation, pro som i produkt och re som i reform. De flesta svenska verb på – era kommer från latin såsom fungera och diskutera. Ofta har svenskan utnyttjat en latinsk stam för att skapa många egna ord. Latinska verbet producere, som ordagrant betyder ’föra fram’, har gett upphov till 90 svenska ord: producera, producent med flera.

 Många väntar otåligt på nästa modell av smart telefon. Andra lockas mer av det förgångna. Hur har språk egentligen uppkommit? För att kunna lära sig tala, behöver man höra någon tala. I begynnelsen fanns ordet säger Johannesevangeliet. Det är en givande och spännande resa att följa hur orden vandrat från språk till språk, förändrats och kanske fått en annan innebörd. Mycken tid ägnades i den gamla latinundervisningen åt Caesars krig i Gallien, De bello gallico. Kanske kunde tiden ha använts bättre än att följa de romerska legionerna. Mödan förbleknar dock i tacksamhet över kunskapen om antikens språk och folk. Vi fick verktygen att själva orientera i språkliga labyrinter. De eviga frågorna om människors villkor på jorden kom till oss på vår väg in i vuxenvärlden.

 Non scholae sed vitae discimus – ’vi lär inte för skolan utan för livet’; så har senare tider tillrättalagt Senecas kritik av skolundervisningen i uttrycket Non vitae sed scholae discimus – ’vi lär inte för livet utan för skolan’. Tomas Attorps.

02 ST BIRGITTA OF SWEDEN  REVELACIONES. A LONG MEDIEVAL TEXT FROM SWEDEN

http://www.umilta.net/bk.html

EDITED: CARL-GUSTAV UNDHAGEN (I); BIRGER BERGH (II, V, VI, VII); ANN-MARI JÖNSSON (III); HANS AILI (IV, VIII); LENNART HOLLMAN (IX), STEN EKLUND (X-XII); ARNE JÖNSSON (XIII). 

TABLE OF CONTENTS:

Books III and VI above are marked with double asterisks * to indicate their printed editions need to be consulted. Hard copy volumes are published by the Royal Academy of Letters, History and Antiquities, Uppsala: Almqvist and Wiksells. For purchasing volumes (not all are still in print) inquire by e-mail to: Almqvist & Wiksells

Book I, Magister Mathias, Prologue; Birgitta of Sweden, Revelaciones I Sweden

Book II, Birgitta of Sweden, Revelaciones II (1492) Sweden

*Book III, Birgitta of Sweden, Revelaciones III (1492) The Book for Priests 1349-1373

Book IV, Birgitta of Sweden, Revelaciones IV Miscellany

Book V, Birgitta of Sweden and Magister Mathias The Book of Questions, Sweden

*Book VI, Birgitta of Sweden, Revelaciones VI (1492) Miscellany

Book VII, Birgitta of Sweden, Revelaciones VII The Book of Pilgrimage 1372-1373

Book VIII, Birgitta of Sweden, Revelaciones VIII (1492) The Book of Politics

Book IX, Birgitta of Sweden, Revelaciones IX Extravagantes

Book X, Birgitta of Sweden, Revelaciones X The Book of the Rule

Book XI, Birgitta of Sweden, Revelaciones XI The Book of the Angel

Book XII, Birgitta of Sweden, Revelaciones XII Four Prayers

Book XIII, Alfonso of Jaén, Epistola Solitarii, Revelaciones XIII Preface to Book VIII

St Birgitta gives Revelationes to Bishop Hermit Alfonso, Woodblock, Ghotan, 1492

Books I, II and V of the Revelationes were written in Sweden with the assistance of Magister Mathias and the approval of Bishop Hemming who took Book I to the Pope in Avignon and to the Kings of England and France in 1347. Book III mainly dates from the Rome period, 1349-73, Book VII from the Holy Land, 1372-73, these later books, apart from the Extravagantes of Book X, were edited by the Spanish Bishop Hermit Alfonso of Jaén. The Extravagantes was compiled in Sweden following Birgitta's death and canonization and included material that was either unavailable to Alfonso or which was too risky for him to include. Book XI, The Book of the Angel, was composed by Birgitta and Magister Petrus Olavi in Rome. All Birgitta's Books are cast in the form of 'Sacred Conversations', where Christ and Mary dialogue with her from the Heavens, or where her patron saints appear to her, such as St Agnes and St Anne, or where an Angel dictates the Offices to her daily. The Norwich Benedictine Cardinal Adam Easton read these books in Norwich at the time Julian of Norwich was composing the Long Text. Alfonso of Jaén's material on the ' Discernment of Spirits ' in the Epistola Solitarii is repeated in Adam Easton's Defensorium Sanctae Birgittae, which effected Birgitta's 1391 canonization, and in Julian of Norwich's Showing of Love and in her conversation with Margery in the Book of Margery Kempe. FINIS CITATIONIS

Ċ
Darcy Carvalho,
31 de ago de 2014 09:35
Comments